Umeå
Vårtecken i vårt kök
Åh ser ni. Vilken vår det är i vårat kök! Pastellerna åker fram.
Och färska blommor är nog bland det finaste man kan pryda sitt hem med.
Dagens lunch
Dagens lunch var smakade ljuvligt. Det beror nog dels på skidåkningen samt världens godaste ingredienser. Jag skrapade jag ihop allt möjligt smått och gott jag hade hemma. Smörstekt halloumi på pappas hembakta chiabatta, ägg från byn, Kalamataoliver, frysta räkor som jag skalat för hand, ekologisk gurka, kallpressad ekologisk rapsolja. Gott gott gott!
Om att ta ansvar för sig själv
För två år sedan dog min mamma. För två år sedan var jag sju kilo lättare. På bara två år har min kropp förändrats. Jag har så ont. I axlar och ben. Jag är ständigt sockersugen. Kilona har långsamt smygit sig på. Mycket på grund av en stillasittande och ganska ensam livsstil. Med också en hel del omedvetet tröstätande. Men jag är så less på det! Jag hatar att mina favoritklänningar inte längre passar. Jag vill ha tillbaks min gamla kropp - för nu mår ju själen ganska bra igen, men min stela otränade kropp håller mig fången i det förgångna. Jag är ju bara 23 år gammal - jag borde studsa ur sängen på morgonen!
Och så tänker jag på att min mamma skötte sig exemplariskt under alla år. Även när hon hade småbarn tog hon sig tid att träna flera gånger i veckan. Valde att äta balanserat och hälsosamt. Inte för att bli smal men för att må bra. Orka med allting. Så vill jag också göra. Och med hjälp av massa bra böcker och insikter om att nu får det faktiskt vara nog har jag redan gått ner de första fyra kilona. Genom att äta regelbundet; mer fett och mindre kolhydrater. Genom att träna två gånger i veckan men också röra på mig varje dag. Genom att skratta mer och vara gladare. Min kropp -min starka friska unga kropp - börjar bli allt mer synkad med min själ.
Jag är helt övertygad om att sorg kan sätta sig i kroppen. Min sorg sitter i axlarna. Jag är full av knutor och triggerpunkter. Och varje gång någon bearbetar dem blir jag ledsen och olustig. Jag är så tacksam att min man är utbildad massör. Han kan massera och trycka tills varje liten knuta knutit upp sig. Tills kroppen inte håller mig fången mer.
Nu ska jag ut och åka längdskidor i gnistrande februarisol! Det känns gott i hela mig.
Sköna ledighet
Åh! Bästa helgen på länge. Tog långledigt från datorn och hade det fint med familjen istället. Jakob fyllde år i lördags och vi hade stort baluns för honom. Idag kom bästa Emma hit ut och vi åkte långskidor och pratade oss snurriga. Nu är den bästa årstiden. Vårvintern. Då det är snö, men rätt varmt i solen. Man kan åka skidor utan att bli kall om kinderna och sätta sig i en snödriva och sola. Om några veckor är det dessutom skare som gör att man kan promenera överallt i skogen, över åkrar och ängar som man inte ens kan nå på sommaren. Snön blir slät och hård som asfalt.
Ljuvligheter.
Nä nu har det hänt igen
Nä, nu har det hänt igen. För att förtydliga.
Till de som blev arga, ledsna eller kränkta över att jag skrev illa om mikrovågsugnar i förra inlägget ber jag om ursäkt. Jag visste inte att så många mikrovågsugnar läser min blogg.
För visst är ni väl mikrovågsugnar? Hur kan ni annars bli arga över att jag är nedlåtande mot Er? Jag nämnde ju inte er i inlägget. Antingen är ni mikrovågsugnar eller så identifierar ni er så starkt med er ugn att ni inte klarar av att den blir kritiserad, för då tror ni att någon kritiserar er?
Har ni mer sorg, ilska, besvikelse, hatmail eller okvädningsord på lager åt mig - langa hit dem. Jag blir inte ledsen. Era åsikter har inget med mig att göra. Jag önskar bara att ni kunde resonera likadant.
Mest lästa just nu
Mest kommenterade senaste veckan
Mäh har ni ingen mikro?
Ibland blir folk förvånade när de upptäcker att vi saknar mikrovågsugn - Hur klarar ni det egentligen? Jo, det går alldeles utmärkt. Vi har valt bort mikro för att att den är ful, platskrävande, och gör att maten smakar trist. Men också på grund av att mikron förstör maten. Och det finns faktisk fog för det påståendet. Här är några av de saker som sker med mikrad mat:
Näringsvärdet i maten minskar med 60-90 procent
Mikrad bröstmjölk påverkas med förändrade aminosyror som omvandlas till att bli giftiga för barnets nervsystem och njurar
Mat som mikras tillsammans med/inuti plastförpackningar kan skapa det cancerframkallande ämnen DEHA
Matsmältningen har svårare att bryta ner mikrovågsvärmd mat.
Näringsämnena förändras så att det leder till tillfälliga försämringar av blodet.
Alkaloiderna (viktiga cancerhämmande ämnen) försämras hos grönsaker.
Aktiva proteiner (enzymer) destabiliseras och inaktiveras.
Mjölkens struktur ändras och den blir surare.
Biotillgängligheten av vitaminer och mineraler minskar.
Matens vitalkraft försämras kraftigt.
(Källa; de Vetenskapliga tidsskrifter som hänvisas till i de här
här här, här och här internetartiklarna. Dvs inte artiklarna själva, utan deras källor!)
Blir vardagen krånglig utan mikro? Nej det tycker jag inte. Jag är så van. Mitt frysta bröd stoppar jag i ugnen istället för mikron. Där blir det färskt och saftigt istället för segt och blött. Frysta matlådor värmer jag i en kastrull på spisen. Te kokar jag i vattenkokaren. Det är lätt som en plätt. Har man småbarn har Ekoblogg flera fina tips för ett liv utan mikro.
Vitaminboost
Jag älskar min råsaftcentrifug! Den fixar juice av kiwi, morötter, apelsiner, gurka, tomater - ja allt - i ett nafs. Den är dessutom perfekt att göra palt i om man inte äger en köttkvarn. Frusna bär blir underbara om man kör dem i maskinen. Då kommer ingen saft utan bären förvandlas till bärpuré. Jag vitaminboostar mig själv nu i vinter. Svarta vinbär, hallon och krusbär från trädgården körs i min maskin. Jag äter dem utan socker men man kan också söta med en övermogen banan som rörs ner när purén är färdig. Eller lite honung (dock inte flytande - den har ofta upphettats vilket förstör de nyttiga ämnena). Man kan också pudra lite ingefärspulver över bären. Ingefära är otroligt nyttigt och inflammationshämmande.
Bärpurén passar som efterrätt, frukost eller mellanmål.
Vilken soppa
Jag gjorde godaste lunchsoppan idag av det jag råkade ha hemma i kylen. Så här gör man:
Hacka en halv purjolök och fräs den i smör, så att den blir mjuk men inte brun. Strö ev över några sockerkorn (helst råsocker) som rundar av smaken
Skala och tärna potatis och släng ner den tillsammans med en finhackad vitlöksklyfta. Häll lite vatten i kastrullen så att grönsakerna täcks. Låt koka tills potatisen mjuknar. Häll därefter ner ett gäng frysta gröna ärtor, en skvätt grädde, samt rejält med gurkmeja. (Gurkmeja och lök är inflammationsdämpande och väldigt nyttigt!) Jag klippte även ner lite fryst dill från höstens skörd. Och när allt blivit varmt hällde jag upp det i en tallrik och sörplade ljudligt. Gott gott och nam nam. Jag använde inte ens buljong och ändå blev det fasligt mustigt.
Smör och margarin
Jag har visat den här bilden förut men nu visar jag den igen! Det här är anledningen till att jag äter smör istället för margarin. Och självklart väljer jag ekologiskt. Både Bregott och vanligt Smör finns nu i ekologisk variant och det diffar bara någon krona. Det är det värt för att korna ska få ha det lite bättre! Och för att man själv ska bli friskare. Och till varje pris ska man undvika fuskprodukter som Becel och Lätt och lagom.
Så här framställer man margarin (källa aktavara.org)
•Fett utvinns ur exempelvis rapsoljefröer med hjälp av extraktionsbensin.
•Fettet syrabehandlas med fosforsyra och sedan används lut för att få bort lecitin och fria fettsyror.
•Oljan bleks för att avlägsna den naturliga färgen. Lukt och lösningsmedelsrester tvättas bort, så kallad deodorisering.
•Om fettet ska härdas, d v s få en fastare form används vätgas och nickel.
•Om man använt palmolja nedkyls den och filtreras ibland tillsammans med lösningsmedel för att kunna dela upp i fraktioner med olika smältpunkt.
Annons
Glamour på Radarn
Jag blev tillfrågad av Radar Magazine att samla mina favoritlåtar i en enda lista. Jag samlade nästan alla mina bästa vilka visade sig vara uteslutande kvinnor. Låtarna och listan hittar ni här
På glamour.se hittar ni mina bästa loppisfynd och desssutom tipsen på hur jag hittat dem!
Två små tips denna grå tisdagmorgon. Nu drar jag och tränar sedan väntar en lång dag med massor av spännande möten. Blir nog bra. Ännu bättre blir det när jag kommer hem igen.
Namnam
Glöm inte att lyssna på Pikant i P4 i eftermiddag klockan 16. Man kan också lyssna på nätet.
Programmet sänds från mitt karamellfärgade kök och idag gör jag superfräsch bodyscrub. Namnam.
Färgerna
Jag älskar dessa färger i inredning. Glada pasteller och massor av mönster. Jag blir nervös när det är för avskalat och cleant, även om jag kan tycka att det är snyggt hemma hos andra. Just nu längtar jag bara efter den dag vi har råd att klä in varenda vägg med mönstrade tapeter. I dagsläget är det på tok för vitt tycker jag.
Absolutstina
En ny tjej har börjat blogga här på VF. Stina heter hon. Blott 14 år gammal men redan en duktig fotograf. Kolla in vettja!
Fina nyheter
Klickade in på cancersjuka Gustavs insamling idag och blev så glad! På bara några dagar har över 100 000 kronor kommit in. Hans mål är uppnått. Det här får mig att fundera över vad vi människor egentligen kan göra med våra pengar om vi bara vill. Köpa ekologiskt istället för besprutat, skänka slantar till Haiti, välja att konsumera tjänster istället för prylar, donera till forskning, sjuka eller arbetslösa. Skänka en slant till en vän som har dålig ekonomi. Många bäckar små…och vet ni. Företag är skiträdda för konsumenter! Konsumenter har mer makt än alla företag i världen. Och några överblivna slantar i plånboken kan bidra till en viktig insats. För miljön, för en vän eller för en svårt sjuk pojke. Det är så lätt att man glömmer bort det. Då är det fint att bli påmind.
Haru våfflor i öronen eller?
Jag älskar mina fina örhängen jag fått av tjejerna bakom Tinytasty. De gör fantastiska små miniatyrsmycken med cafémotiv. Jag fick våfflor med grädde och sylt på porslinstallrikar med guldkant. På deras hemsida kan man också hitta tjusiga cheescacesmycken eller örhängen i form av tekoppar.
Ett annat semesterminne
Ganska snart efter att mamma hade dött reste vi till varma landet. Jag ser på bilderna och märker att jag trots allt utstrålade mycket glädje och livslust.
Hur kan det vara så tänker jag. Hur kunde jag känna så, precis efter att någonting så tufft hade hänt? Jo, för att sorg går hand i hand med glädje. Och rätt vad det är så sitter man och skrattar mitt i gråten. Det måste man, för tillslut är sorgkvoten fylld. I alla fall just för den stunden.
Man får skratta i elände. Man får skratta åt död. Men man ska inte försöka släta över någon annans sorg. Det är inte tröst. Att trösta är att fråga och lyssna. Inte komma med råd eller uppmuntran.
Säg inte, tiden läker alla sår, hon hade ju ändå så ont, en dag känns det här lättare, du borde inte gräva ner dig. Det får bara den som själv sörjer säga. Om sig själv. När den har lust. Och därefter ändra sig, om den har lust med det.
I min gamla blogg var jag modigare. Vågade publicera bilder utan att tänka; vad ska folk tänka? Jag är så less på att tänka på det. Så bilderna åker fram. Sorgsna gamla semesterminnen som ändå utstrålar glädje och livslust. Sådant är livet.
Köld och odågor
Inatt kom vi hem klockan fem. Jakobs band hade spelning och det tog ett bra tag att rigga ner allt. Hemma i huset var det 11 (!)grader inomhus. Vi gjorde en dunderbrasa och gick och la oss med långkalsonger och tjocksockar, tre täcken och två morjärvsfiltar. Som jag frusit inatt. Med jämna mellanrum har vi stigit upp och eldat. Nu är det 16 härliga grader här inne. Ehum.
Detta har Melker gjort i veckan:
Ätit upp en halv cheddarost som stod på matbordet. Ca 500g
Ätit 200 gram smör som han knyckte från köket medan jag gjorde upp eld.
Tuggat sönder min eltandborste + laddare. (Han är väldigt miljömedveten)
Ritat ett mästerverk i sängen, genom att gnaga i timmar på en penna utan kork
Bajsat i soffan
Snott två knäckebröd ur brödskrinet
Samt tuggat sönder en tvättsvamp, en basker och slickat i sig hälften av innehållet i min handkrämstub.
Tack för det, bannade odåga.
En uppmaning
…och så här skrev Anna efter förra inlägget
Min pojke Gustav ligger för döden i cancer och han startade en insamling på barncancerfonden när han gjorde en benmärgstransplantation i höstas. Jag önskar att du på något sätt kan bidra till att målet uppnås före han dör eftersom du har så många läsare. Här är länken till insamlingen där man kan lämna ett bidrag.
Och självklart vill jag göra det. Annas blogg är så sorglig att jag knappt klarar av att läsa. Men pengar ska jag skänka, det första jag gör imorgon. Snälla gör det ni också. Skicka böner, stöd och varma tankar till denna familj. Och skicka pengar till Barncancerfonden så att vi någon gång ska kunna utrota denna djävla sjukdom.
Ps, visste ni förresten att staten nästan inte lägger några pengar på cancerrelaterad forskning? De är beroende av bidrag från frivilliga givare. Som du och jag!
Döden, döden sa Astrid Lindgren
Författaren, krönikören och journalisten Hanna Hellquist skrev ett fint kåseri i DN innan jul. Hon nämner mig i texten så en vän tipsade mig att läsa den, men jag fick aldrig tag i tidningen. Eftersom varje människa vill veta vad som skrivs om dem i DN ville jag egentligen maila Hanna och fråga om krönikan. Men då skulle jag ju verka alldeles för brydd och det är ju inte coola människor.
Men som av en händelse skickade Hanna krönikan till mig. Och eftersom jag är varken är cool eller obrydd så publicerar jag den i min blogg. Lite som man visar upp ett fint betyg från fröken för sina föräldrar. För att man är glad. Och samtidigt är jag ledsen. Det är helt enkelt bottenlöst sorgligt när den man älskar går och dör. Men av någon anledning är det trösterikt att höra om andra som går igenom samma sak. Det är därför jag trots allt orkar skriva om det ibland här på bloggen. Kanske blir det lättare för någon av er? Tack i alla fall fina fina Hanna!
DN 23/12-2009
“Clara Lidström heter en begåvad tjej som bor i Norrland och bloggar under namnet Underbara Clara. Jag läser hennes blogg slaviskt. Hon tar fantastiska bilder och skriver tillbakalutat och familjärt och så är hon en jävel på att baka och pyssla och inreda och jag brukar kolla på de där bilderna och önska att jag hade det lite mer som Clara för hon verkar ha det så bra, men så skriver Clara någonting riktigt ärligt om sin vardag som får tillbaks en till verkligheten och det är därför jag tycker så mycket om henne.
Claras mamma dog i cancer. Claras mamma dog ifrån henne. Nu ska Clara fira jul utan sin mamma.
Hon skriver om hur julen skulle ha sett ut om hennes mamma hade levt, hur hennes mamma skulle sytt henne julgardiner och kikat förbi med en påse lussekatter men nu kommer det ingen mamma för hon finns inte längre och då måste Clara gråta, skriver hon.
Jag gråter inte längre. Jag vet inte vad jag gör. Det är så tomt.
Det här är den första julen utan pappa. Mamma och jag ska tillbringa den i Stockholm, långt bort från de karlstadska traditionerna som aldrig kommer att bli desamma utan karln som stövlade in i den nystädade lägenheten vid tolvsnåret, gick in med skorna och satte sig direkt och rökte vid köksbordet, trots att mamma och Göran har kommit överens om att man bara får röka under fläkten fast allra helst på balkongen. Göran har astma.
Hemma hos mig får man röka hur mycket som helst. Det gillar mamma. Så mamma och jag ska äta lax och dricka champagne och röka inomhus, kanske kommer min kompis Paul förbi på julafton, jag hoppas verkligen att han gör det för jag vill inte att den här julen ska påminna om någon annan, jag vill inte att det ska vara en riktig jul. Pauls mamma är också död. Om Clara hade bott i Stockholm hade hon kunnat få komma förbi också, och låna min mamma lite för min mamma räcker hur långt som helst, hon räcker till alla och blir över och det är därför som jag inte gråter längre”
Slappna av och följa med
Det var snöstorm igår. På radion varnade de för att inte ge sig ut på vägarna. Men vi hade inget annat val så det blev vägarna ändå. 30 på vissa 110-sträckor. Två gånger körde jag fast men tog mig loss, blev så nöjd över mig själv. Att jag lyckades tänka klart och rationellt och inte få panik. Dessutom tränade jag ett stenhårt vattengympapass på kvällen. Tog i så jag blev alldeles blå. När jag kom hem vid halv tio efter en skakig bilresa ställde jag mig och städade köket. Med gott humör ska tilläggas.
Vissa dagar är det upp och andra dagar ner. Inte så mycket att fästa sig vid. Men när det är upp och ner är det skönt att slappna av och följa med. Gunga i vågen. Inte ifrågasätta. Acceptera det.
Ha en fin torsdag vänner!
Suddigheter i skymning
I skymning är allting suddigt
Men vem har bestämt att skärpa är fint?
Jag gillar sudd, det är förlåtande. Mot skärvor av sprucket porslin.
Pikant del 3
Det är tråkigt att inte blogga. Så nu kommer det inlägg igen. Efter en riktigt deppig gårdag tar jag nya tag. Hela tiden. Nya tag. Borstar av dammet och reser mig igen.
Igår sändes tredje delen av Pikant och då gjorde jag min bästa och smaskigaste hud- och läppsalva. Av honung, försvarets hudsalva och rosenvatten. Lyssna här.
Små bitar av mitt hem
Tygstuvar. Älskar det blå med nyckelpigor
Gammal 1800-talsstol från Märta.
Skolplanscher som väntar på att hängas
Som synes
Inatt var det precis två år sedan mamma dog. Jag har ingen vidare lust att blogga så vi hörs lite senare i veckan.
Hos mormor och morfar
Jag drog till mormor och morfar i helgen. Precis vad jag behövde.
Där är det lite som att var utomlands. Morfar eldar så att det är 27 grader inne.
Hela trappen hos mormor är täckt i pärlspont. Och fina gamla foton
Den här bilden föreställer deras hus och fotades och färglades under trettiotalet.
Gammal symaskin som jag lekte med som liten
Utsikten från sovrumsfönstret. Perfekt skid- och skoterväder.
Sybehör i linneskåpet
Den gamla lavoaren
Och så Melker på sin Morjärvsfilt. Den väger ett ton och värmer som en brasa.
Nu har vi kommit hem igen och sitter och huttrar. Här är det bara femton grader. Blir till att elda hela natten.
Lägg ägg
Min favoritsak i kylen är numera ägg. Vi har turen att köpa ägg från en familj i närheten som har ett fåtal hönor, både värphöns och lantraser, som får vara ute och picka i det fria. Jag vill också ha egna höns en dag. Dels är jag förtjust i hönor. De är rara och roliga djur. Dels känns det bäst att ha sina egna höns så man kan behandla dem bra. Och en fantastisk bonus är att dessa ägg är så otroligt mycket godare. Titta vilken vacker äggkartong. Alla ägg har olika färg och storlek. Några är fräkniga andra nästan flammiga. Gulan är självlysande och krämig och gör sockerkakor makalöst saftiga.
Berättelser om öronproppar
När jag var sex år gammal och lekte med min bästis hittad vi en öronpropp på cykelbanan. Jag visste inte vad det var men min två år äldre kompis förklarade myndigt att detta var en kondom. Jag visste inte heller vad en kondom var - men av vännens reaktion förstod jag att upptäckten var oerhörd. Vi stod kvar en lång stund och blängde misstänksamt på alla män som passerade. Någon av dem kanske letade efter sin borttappade kondom? Men se den hade vi gömt i fickan. Skyll dej själv gubbe, tänkte jag.
En tjejkompis hade en natt en härlig dröm där hon tuggade tuggummi. Men i gryningen vaknade hon och märkte till sin förvåning att hon faktiskt hade ett tuggummi i munnen på riktigt. Hon trevande med fingrarna och plockade ut en öronpropp. Smask.
När Sixten var valp skulle jag plocka upp en skitlort från gräsmattan och upptäckte då ett nio centimeter långt föremål inbakat i lorten. Vid närmare inspektion visade det sig vara en öronpropp som gått rakt igenom tarmsystemet. Den brukar jag nu låna ut till vänner med extra långa hörselgångar.
För några veckor sedan klippte vi klorna på Melker. Han blev så förskräckt att han tömde analsäckarna - och ut kom en smutsig öronpropp. Jag blev otroligt stolt eftersom jag aldrig tidigare mött någon som så framgångsrikt kunnat sortera med rumpan. Att få fram ett specifikt föremål och inga andra slaggprodukter är knepigt för de flesta. Men inte för min lilla hund -grabben är en naturbegåvning!
Nu avrundar jag med ett litet proppstips: Ska man på konsert och glömt propparna kan man smyga in på toa och sno åt sig en bit av soppåsen. De görs i ett tunt plastmaterial som är skönt och ljuddämpande för örat. Det körde jag jämt med när jag gick musikestet.
En liten hälsning från mig till dig.
Senare en torsdagskväll
Den här kvällen blev ju alldeles för deppig. Det finns en bortre gräns för hur mycket man kan ligga under ett täcke i frossa och huttra. Så jag klev upp och bakade tre sockerkakor.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen - baka är bra för alla hjärtesorger och åkommor. Man behöver inte ens äta upp det man bakar. Det mest jag gör åker rakt in i frysboxen. Man blir glad ändå.
Torsdagens vedermödor
Jag har frossbrytningar. Ligger under täcket och trycker ikväll. Önskar att jag orkade gå och köpa saltlakrits. Abstinensen är inte nådig.
Men imorse tränade jag en timme igen. Det är ju lika beroendeframkallande. Jag får så bra ideér när jag tränar. Allt framstår så enkelt och genomskinligt och gripbart när man rör på sig. Sedan hämtade jag ut min sprillans nya kamera. Och köpte lite målarfärg.
Baktips
Ett fiffigt sätt att göra egna cupcakedekorationer är att färga vanligt socker. Det är förresten fint i all bakning. Häll några droppar karamellfärg på ett fat med socker. Bearbeta sockret och färgen med en gaffel tills det blivit jämt färgat. Låt sockret ligga kvar på fatet över natten så att ev vätska dunstar och enbart färgen blir kvar. Häll det färgglada sockret i en liten burk och förvara mörkt
Förresten, bästa glasyren gör man med 60 gram rumsvarmt smör, 100 gram Philadelphiaost, florsocker efter tycke och smak samt en skvätt citron.
HJÄLP
Nu sitter jag för fullt och planerar vårens tidningsutgivningar. Jag har lyssnat noga på alla era tips och åsikter. Ibland är det svårt att veta vad man ska göra av dem eftersom hälften av tipsen motsäger varandra. Man får väl helt enkelt lita på sin magkänsla. Det är ju den som hjälpt mig hit.
I alla fall. Nu sitter jag och spånar vad tidningen ska heta. Det här är ju det svåraste av allt. För inte kan den väl heta Underbaraclara? Nej det tycker inte jag. Men vad tycker ni? Kan ni inte komma med lite förslag på vad min tidning ska heta? Det förslag jag väljer belönas med en present av något slag. Snälla, kom med förslag, tips och idéer - för hos mig är det tomt i huvudet på denna front. Var inte blyga - tala ut!
We can do it
Igår tränade jag en timme på kvällen. Simmade. Det grundar så bra. Träning håller alla otäcka tankar om bantning och mat stången. Inte så att man ska dämpa ångest med träning. Men ibland känns det som att man är överdrivet rädd för att träning ska framkalla ätstörningar. Min erfarenhet är att när jag tränar, det räcker med någon gång i veckan eller raska promenader, så trivs jag så bra med min kropp. Då är jag så långt från ätstörningstankar som man kan komma. För jag vet att jag tar hand om mig. Låter hjärtat pumpa och och kroppen arbeta. Jag slutar också noja över mat och celluliter. Jag känner att jag är stark och frisk. Jag vill ta hand om mig själv. Inte vara självdestruktiv.
Förresten. Visst känns den här bilden lite som den här klassiska bilden med budskapet We can do it!
Pikant del 2
I går sändes avsnitt nummer två av Pikant. Jag bakade mina alldeles underbara drömmuffins. Ingenting för den sockersjuka. Men kanske för den som önskar att bli. För bakverken är lika söta utanpå som inuti.
Jag fnittrar bara när jag hör mig själv på radio. Jag har en alldeles oerhört enerverande västerbottensdialekt. Men låt er inte luras - man kan prata fint häruppe. Men jag hör tyvärr inte till den lyckliga skaran människor. Jag låter som Maud och Sverker Olofssons kärleksbarn, med Anja Pärson som moster.
Favoritfärgerna
Ni har önskat outfitbilder så outfitbilder ska ni få! Idag har jag min älskade klänning från Vintage by Mary och myskoftan från Åhlens. Det här är min favoritfärgskala. Gult, plommon, rosa, turkost, grönt och blått
Det ni inte vet är att mellan första och andra bilden togs har jag fått panik och tjofsat ut i träskor med en hund som pinkat inne. Torkat kiss, skurat golv samt plockat upp en skitlort. Sedan ställt mig framför kameran och försökt se fräsch ut. Som om ingenting hänt.
Åh det glamourösa modebloggslivet!
Nä nu slutar jag läsa din blogg
Ibland när jag skriver provocerande inlägg hotar folk med att jag ska sluta läsa din blogg. Då tänker jag alltid; Jag tror faktiskt aldrig att du läst min blogg. Aldrig på riktigt förstått vad jag menar. Ofta känns det precis så. Att folk läser in i bloggen vad de vill läsa, inte vad jag egentligen skriver. Därför fascineras jag över hur ni tänker. Och jag blir genuint intresserad av att förstå vad som pågår i era huvuden. Därför ber jag nu, utan dold sarkasm, om lite förklaringar.
Ni som valde att bli arga på mig över föregående inlägg om kycklingindustrin. Kan ni inte utveckla era tankar? Jag tycker att det här är viktiga frågor, men eftersom ni inte kommer med några rationella argument utan bara blir arga och besvikna på mig, känner er fördömda osv är det omöjligt att förstå er. Min upplevelse av situationen är att ni väljer att skjuta budbäraren för att budskapet är obehaglig. Ni reagerar på mig, istället för att reagera på faktan jag för fram. Men det är ju som sagt bara hur jag upplever situationen.
Blir ni arga över fakta hämtad från bla, jordbruksverket och livsmedelsverket? Eller blir ni arga över bilderna jag lägger upp? Väljer ni ilska för att jag har en annan åsikt än er? Och vilka ordval valde ni särskilt att bli upprörda av? Ni som valt att känna er fördömda, peka gärna ut exakt vad i texten som gjorde att ni valde att känna så. För jag tror nämligen att man kan välja hur man reagerar. Och jag vill lära mig mer om era val.
Jag tänker aldrig sluta skriva om viktiga ämnen, eller anpassa mig efter folk som hotar med att sluta läsa så fort vi tycker olika saker. Det rör mig inte i ryggen. Däremot vill jag hemskt gärna veta hur du som blev så kränkt tycker att man ska skriva om hönsslakt? Hur hade du föredragit att bli delgiven denna fakta? Och varför valde du att bli upprörd över mitt sätt att göra det på?
ps, jag är osäker på om jag låter ironisk, men det är i så fall inte min mening. Jag vill verkligen ha svar!
Smaklig måltid
Visste ni att kycklingen vi äter till lunchsalladen, fredagsmiddagen och i curryröran på baguetten bara har levt fem veckor? Fem veckor gammal kyckling. Död i dag om den föddes kring tredje advent. Och hur tror ni att kycklingarna har det i livet då? Inte så trevligt va! I Sverige är det tillåtet att hålla 25 kycklingar på 1 kvm stor yta. Många kycklingar får smärtsamma benproblem på grund av att de växer för fort.
När de efter fem veckor slaktas hängs de upp och ner i benen vid fullt medvetande. Det är förstås oerhört smärtsamt för de djur som har benproblem. Därefter doppas deras huvuden i strömförande vatten för att de ska bedövas innan deras halsar skärs upp och kycklingarna förblöder till döds
Smaklig måltid vänner!
Mjäligt väder men mysig måndag
Måndagar kan ju kännas sådär extra dystra och tunga. Idag är det dessutom mjäligt väder så man vill absolut inte vara ute.
Men jag har bestämt mig för att göra måndagar till mysdagar. Dagar man längtar till istället för att ha ångest över. Så idag har jag mest stått i köket och bakat. Två pajer och massor av tekakor.
Varma tekakor med smör och en god lagrad ost samt ett gäng oliver är så vansinnigt gott. Botar måndagsdeppen som ingenting vettja. Recept på tekakor finns i nästan alla kokböcker och är väldigt lättgjorda.
Receptstafett
I december gjorde jag en receptstafett här på bloggen och fick på bara några timmar massor av recept i inkorgen. Nu kör vi en reprisering på samma grej! Skicka in era bästa recept, på alltifrån drinkar, till vardagsmat och efterrätter. De recept som publiceras i tidningen (VF) belönas med en present!
Maila mig på receptstafett@folkbladet.nu
Glöm inte att ange namn och adress så att jag kan komma i kontakt med dig!
Busar, banker och bonusar
Visste ni att under krisåret 2009 har SE Banken avsatt mer pengar till chefsbonusar är vad de kommer göra i vinst? Samma sak gäller förlusttyngda Swedbank. Under detta år har bankbonusarna tom. ökat! Trots att vi är mitt uppe i en finanskris orsakad av -just det - bankerna. Jag är så väldigt glad att jag lämnat Swedbank. Har noll och intet förtroende för dem. Vi är istället med i den medlemsägda banken JAK. Där kan man låna pengar utan ränta och det var på det sättet vi köpte vårat hus. Samtidigt sparar vi våra pengar där och möjliggör således att andra kan låna av oss utan ränta. Det känns bara helrätt! Dock måste man ju också vara med i en traditionell bank för att kunna använda kontokort och få sin lön utbetald. Då valde vi Icabanken. Mest för att de har supersnabb internetservice. Du kan utföra precis alla dina tjänster via nätet, det är aldrig telefonkö och det är öppet dygnet runt. Sådant gör mig lite gladare. När man vill fråga Swedbank någonting sitter man i telefonkö i en halvtimme för att sedan få reda på att den där frågan kan vi inte svara på över telefon. Du får komma till vårat kontor istället. Det stängde dock för en halvtimma sedan och ligger fem mil bort. Hooray!
Tävling
TÄVLINGEN ÄR NU AVSLUTAD
Det här är väskan jag använder varje dag. Så himla fin. Liksom lagom i storleken. Och så ser den ut som en gammaldags skolväska ska se ut. Den kommer från kii.se och idag har ni chansen att vinna ett alldeles eget exemplar, fast ljusbrunt istället för svart. Tävlingen avslutas när 200 kommentarer kommit in.
Det jag vill att ni ska göra är att berätta vad ni drömmer om ska hända under 2010. På ett personligt plan eller världsligt spelar ingen roll. Men lämna en kommentar så lottar jag ut en till någon av er!
TÄVLINGEN ÄR NU AVSLUTAD
Inavel i modevärlden
Jag slutar aldrig förvånas över inavlade svenska Elle. Pinsamt ofta kramas samma personer ihjäl i alla deras tidningar. Ett exempel är Lovisa Burfitt. När jag fortfarande läste ELLE så stod det om henne i var och vartannat nummer. Undrar om någon på redaktionen är bästa kompis med Burfitt? Inte för att hon inte är bra, men kom igen. Det finns ju andra som är ännu bättre. Nu har de i alla fall utsett årets bäst klädda. Och på listan med de bäst klädda har de placerat Elsa Billgren som Årets Vintage, Ida Pyk som Årets t-shirt och Filippa Berg som Årets bohem. Krystade genrer? Jamen alla tre bloggar ju på ELLE.se! Då måste de inkluderas. Men missförstå mig inte. Jag tycker till exempel att valet av fantastiska Elsa Billgren är klockrent. Men alltihop sammantaget gör att Elle känns inskränkt och oseriöst. Ungefär som resten av modesverige. Sällan eller aldrig skrivs kritiska recensioner av svenskt mode. I alla fall aldrig av svenska modejournalister. De stryker bara medhårs. Jämför man dem med svenska nöjesskribenter förstår man snart hur absurt det är. Där råder nämligen ingen brist på folk som har åsikter.
Men den svenska modeindustrin utgörs av en liten klick där ingen vill stöta sig med någon för alla känner alla. Journalisten är bästa kompis med grundaren av det kända märket vars lillebrors flickvän är en känd stylist vars bästa kompis driver en stor modeblogg på den kända tidningen…ja så fortsätter det i all oändlighet. Kanske är det därför jag inte längre läser svenska modemagasin?
Skafferidetaljer
Jag gillar kantband och fina matförpackningar
Mandelmusselformar och vågiga munblåsta glasluckor
Proteinjuice
Fredag, åh fredag. Jag kommer ner i ett skinande blankt kök. Igår kväll var det ett bombnedslag men Jakob städade på morgonen innan skolan. Det är det bästa som finns att vakna till. Speciellt om man jobbar i köket. Idag ska jag nämligen kreera recept hela dagen.
Till frukost gjorde jag en protein och vitamindrink. Några morötter kördes i råsaftcentrifugen tillsammans med apelsiner. Sedan kläckte jag i två råa ägg och rörde om kraftigt. Gott! Äggen märks inte alls i drycken men gör den mycket mer mättande. Testa att blanda ner ett ägg i vanlig smoothie också. Då blir den proteinrik.
Flickan Ferdinand
Jag fick frågan hur jag som är uppvuxen i stan trivs med att bo på landet. Är det inte omständligt om man till exempel glömt att köpa någon viktig sak? Ptja, men om sanningen ska fram märker jag knappt någon skillnad mot för förut. Jo, frestelserna är färre när man inte har en kiosk med sena öppettider rakt över gatan. Men annars tänker jag inte på det. För när jag bodde i hus nära city så drog jag mig ifrån att fara dit. Glömde jag köpa en grej på stan väntade jag med köpet tills jag skulle dit nästa gång. Det kunde ta ett par tre dagar. På det sättet är det ingen skillnad. Saknar jag något särskilt får jag vänta tills Jakob eller jag ska till stan, eller någon ska komma hit. Det dröjer max ett par tre dagar.
Jag känner mig heller inte isolerad. Vi har aldrig haft så mycket folk på besök som vi har nu. Alla vill komma. Men även när jag inte har mycket besök känner jag mig hyfsat social. Jag har ju daglig kontakt med hundratals bloggläsare och folk som mailar och skriver brev. Det räcker rätt bra för mig. Men så är jag ju lite av en eremit också. Eller Ferdinand. Jag trivs bäst där jag kan sitta ifred och lukta på blommorna. Jag kommer ihåg att jag som liten hade ångest på helgerna för att jag inte vågade säga nej när kompisar kom och ville leka. Jag var tvungen att ljuga ihop någon bortförklaring. Så att jag kunde få vara själv. Tänk vilka konstiga bekymmer ändå. Skönt att inte längre vara liten.
Pikant del 1
Nu kan man lyssna på första avsnittet av radioprogramet Pikant . Den här veckan använder jag rester från julbaket för att göra tjusig fågelmat. Under kommande program ska jag göra alltifrån läppbalsam till bästa utflyktsmaten och finaste kjolen. Allt med samma karamelliga underbaraclaraestetik. Nästa vecka bakar jag drömmuffins. Har ni något önskepyssel/recept som ni vill att jag ska göra i framtida program kan ni bara droppa en kommentar i bloggen.
Hundmat och kattmat
Så härligt. Dagen började med simtur och bastubad. Det är bäst om man kan träna före jobbet tycker jag, efteråt är jag så trött nämligen. Det blir för jobbigt.
Nu sitter jag på kontoret. Har ätit världens mest svårtuggade vitkålssallad till lunch. Den magra lunchen beror på att Melker åt upp det jag egentligen skulle ätit! Han klättrade i smyg upp på matbordet och åt direkt ur stekpannan. Förgrymmade onge! De ble la snickerboa för han hela dan.
Jag vill uppmana alla kattälskare att gå in på katthemmetkompis hemsida och göra en liten donation. Katthemmet i Nybro, där ideella tar hand övergivna katter har nämligen tragiskt brunnit ner. Har ni en slant, eller kattsand eller mat till övers kan ni skänka det här.
Donationer till Melker undanbedes. Han klarar sig så bra ändå som synes.
Lyckliga restpaltar
Det är svårt att fota palt så att det ser gott ut. Men det gör inget. För det bara är gott. I helgen gjorde jag en stor paltgryta och då får man massor av restpalt som är supergott att steka. Jag äter min palt utan fläsk men med massor av lingonsylt och en rejäl klick riktigt smör. Så gott att det snurrar i huvudet.
Tacksam
Allt i det här rummet har jag fått.
Möblerna är från Märta. Klänningen från en snäll granne i byn. Koftan har jag fått från Åhléns och hunden fick jag av pappa.
Fantastiskt. Nästan allt i vårat hus har vi fått. Den rikaste källan har varit tant Märtas hus. Jag är så tacksam att allting löser sig till det bästa. Tack tack tackelitacktack.
Glada nyheter!
Jag hade två tydliga yrkesdrömmar som liten; att få jobba med radio samt att ha en egen tidning som bär mitt namn. Där jag själv får bestämma innehållet. Nu har båda blivit verklighet under en och samma vecka. Det är makalöst. Tack Gud!
Dagens gladaste nyhet är alltså denna: Claras Jul blev en braksuccé -så i mars har min alldeles egen tidning premiär. Under våren är tre nummer inplanerade och jag kommer ha roligast någonsin att göra dem. Kan ni förstå hur kul det är att jobba med sitt största intresse? Jag känner mig så rikt välsignad.
Men jag behöver er hjälp: Vad vill ni läsa om? Vad gillade ni med Claras Jul? Vad vill ni se mer av? Vad fattades och vad får jag absolut inte plocka bort? Har ni något önskereportage? Har ni åsikter om typsnitt, format - ja vad som helst - sjung ut vänner! Nu har ni chansen att påverka.
Telefonköer och smördeg
Jag sitter i kö till Skatteverket idag. Hatar telefonköer. Jag har plats 134 i kön. Låter det lovande eller?
En annan irriterande sak är att jag i helgen upptäckte smördeg i frysen som jag tänkte baka piroger av. Jag fick ett infall och granskade ingredienserna och gissa vad; den innehöll inte ett spår av smör! Hur kan det få heta smördeg utan att innehålla smör? Finns det ingen lag på det? Typ som att kaffe inte får heta kaffe om det bara innehåller…bark? Smördeg man gör själv består till hälften av smör, kanske också en aning margarin för sprödheten. Men inte Findus skitdåliga smördeg. Nej där fyller man ut med massa konstigheter för att pressa priset. Nu vet jag i alla fall vad jag inte ska köpa nästa gång!
Löftet
Det är samma vår som jag och Jakob blir ihop. Vi går en kvällspromenad. Det är ljust fast klockan är mycket. Men kvällen är kall - i älven flyter isflak. Vi går hand i hand på cykelbanan och värmer varandra. Bakom en krök ser vi en människa som ligger framstupa i ett dike, med cykeln under sig. Stor som en björn är han. Och stinker sprit. Vi går fram till mannen för att se hur han mår. Men han är inte kontaktbar. När vi ruskar om honom verkar han totalt borta. Vi försöker fråga vad han heter men allt som hörs är ilskna grymtningar. Här kan du inte ligga, säger jag. Du fryser ju ihjäl. Var bor du någonstans?
Jag får inget svar, men på cykelbanan närmar sig en annan man. Något mindre berusad. Men lika tärd och sliten.
Han blir såndär ibland. Det är inge att bry sig om. Han har cyklat omkull. Imorn ska han till jobbet men hur fan ska det gå när han har druckit så mycket? säger han och skakar på huvudet.
De båda männen är i femtioårsåldern men ser ut som åttioåringar. Rynkiga och orakade.
Jag blir mer och mer förtvivlad. Hur ska han ta sig hem då? Var bor han? Mannen skakar på huvudet och pekar otydligt över axeln till svar. Men den stora björnlika mannen i diket verkar piggna till av vår konversation. Med gemensamma krafter baxar vi upp honom på en parkbänk och sätter oss bredvid honom. Ett gäng ungdomar går förbi och skrattar. Vi frågar om de har en mobil vi kan låna, att ringa efter skjuts eller taxi. Men de svarar oss inte. Mannen på parkbänken slutar grymta. Istället verkar han lite trött och ledsen. Jag vet inte hur det går till men snart så talar vi med varandra på riktigt.
Fyfan, jag har också varit femton år och glott på alkisarna på stan och tänkt att sådär blir aldrig jag. Och nu sitter jag här.
Efter nästan en timme på bänken får vi iväg mannen och hans vän. Han stöder sig på cykeln som svajar betänkligt. Innan han går säger han. Ni är fördjävla fina människor. Lova att aldrig börjar med spriten.
Jag lovar det säger jag.
Nystart
Idag sitter jag på kontoret och jobbar. Skickar fakturor. Blaj vad tråkigt. Då kan man roa sig med bilder av vrålsöta hundar istället. Trots faktureringarna känns det så skönt med måndag. Att ta nya tag med jobbet. Starta upp på nytt. Ha en fin vecka allihopa!
Om blidvädret och underdogs
Det är rena rama blidvädret nu. Efter flera dagar kring -30 är jag så tacksam när det ligger på -13 istället. Jag tog sparken på ett motionspass ikväll, ungefär vid halv tolv på fredagsnatten. Föret är något utöver det vanliga. Man kan sparka lika fort som man cyklar. Man bara glider fram och förbi mellan träden. När jag blir för anfådd slänger jag mig i en snödriva och beundrar stjärnhimlen. Det är väldigt svårt att vara stressad här. Det finns så mycket plats för tankarna.
Idag blev jag blev intervjuad för ett reportage till en tjejtidning. Vi pratade om varför jag valt att bo som jag gör. Det fick mig att inse att jag är som mest inspirerad och kreativ när det knappt finns några yttre nöjen att roa sig med. Jag går igång på när förutsättningar är halvdana. När det är lite torrt. Jag gillar motlut och vill helst vara underdog. Därför blir jag apatisk i städer. Inte för att jag ogillar dem. Men för att allt redan finns. Det blir för enkelt. Och för svårt. Min drivkraft när det gäller kreativitet är att av ingenting göra någonting. Det har jag fått från min farmor. Hon målade blomrankor i trappen och prydde köksskåpen med vackra mönster. Hon hade inte pengar men massor av fantasi. Och sådant går jag igång på! När det inte finns särskilt mycket hittar man på desto mer. Därför trivs jag bra med att bo lite avlägset till. Men också för att man kan göra sparkutflykterna klockan tolv på fredagsnatten.
En Pikant premiär
Jag och programledaren Erica
Jag har en rolig nyhet för alla er som läser min blogg: Nästa vecka är det premiär för mitt program i radio. En hel programserie närmare bestämt. Ett pysselprogram i 20 delar som spelas in hemma i mitt kök. Det är världens drömprojekt! Varje vecka hittar jag på ett nytt roligt pyssel. Tänk att man kan jobba med det! Programmet heter Pikant och är småputtrigt hemtrevligt och riktigt fint att lyssna på när man till exempel bakar bullar eller ligger hemma sjuk. Varje måndag klockan 16 och tisdag förmiddag kommer programmet att sändas i P4, med start nästa vecka. Och ni som inte bor i norr kommer självklart kunna lyssna på nätet istället. Jag fixar länkar!
Ont skall med gott fördrivas
Vår halvskruttiga bil har med jämna mellanrum kajkat ihop i vinter. Vägrat starta. Vi har ofta stått på parkeringar och varit tvungna att be andra människor om hjälp. Av någon anledning har det bara varit sura gubbar närvarande att fråga. Jag har fått magknip när de himlat med ögonen och suckat åt oss. Tveksamt har de låtit oss koppla startkablarna till deras bilbatteri. Jag förstår inte. Hur kan det vara jobbigt? Själv blir jag själaglad när jag får ett tillfälle att hjälpa någon med barnvagn i bussen. Och skulle någon fråga mig om starthjälp till bilen vid 25 minusgrader skulle jag tycka att det kändes gott i hela kroppen att kunna erbjuda det. Det är ju så sällan man blir tillfrågad.
Hur bemöter man då sådana tjurgubbar? Jo med kärlek och överseende. Jakob och jag har tackat så enormt mycket för den stora vänligheten, nu räddade du verkligen dagen, jamen det gjorde du faktiskt, ha det så bra nu och varmt tack igen. Och långsamt sett dessa män tina upp framför våra ögon. När vi skiljts åt verkar de själva tycka att de gjort en mycket god insats. Kanske far de hem till kärringa och berätta att de hjälpte några ungdomar att starta bilen. Låter lite besvärade men känner sig innerst inne riktigt snälla och glada. Och nästa gång någon hamnar i knipa är de inställda på att hjälpa till. Eftersom de nu betraktar sig själva som bussiga och hjälpsamma.
Ont ska med gott fördrivas. Slughet och beröm är bättre än ilska och bannor. Det är lärdomen jag drar av detta.
Att göra sin egen buljong
Eftersom det var kallare än en isbjörnsröv idag stannade jag inne och kokade buljong.
Köpesbuljong innehåller så otroligt mycket skit. Tillsatser och hemskheter. Då är det gott att göra sig egen. Den sköter sig själv på spisen och kräver därför mycket lite jobb. Jag gjorde sisåhär ungefär
Ingredienser
2 morötter
4 potatisar
2 selleristjälkar
1 gul lök
1 purjolök
1 kålrot
1 palsternacka
7 lagerblad
20 svartpepparkorn
salt
dillkvistar
Man kan använda vilka grönsaker man vill, men välj sådana med stark smak! Och släng ner kryddorna du gillar.
Skala, alt skrubba bort jord från grönsakerna. Finhacka dem. Häll i en stor gryta och täck grönsakerna nätt och jämt med vatten. Låt puttra med lock på svag värme i någon timme. Tills grönsakerna blivit mjuka och går att mosa. Använd en slev och tryck grönsakerna mot kastrullbotten för att klämma ut all smak. Sila sedan blandningen och behåll spadet. Låt det koka utan lock tills hälften av vätskan försvunnit. Nu har du koncentrerad grönsaksbuljong kvar. Töm upp i byttor avsedda för isbitar. Frys sedan in och plocka fram vid behov! Så enkelt och så himla gott. Så slipper du jästextrakt, natriumglutamat och andra konstigheter.
Vintervy
Jag har haft världens längsta julhelg tror jag. Festligheter från dan före dan före dan till trettondagsafton. Men nu är det dags för verklighet igen. Det känns riktigt skönt. Man ska vara ledig och kalasa så länge att man börjar längta jobb igen - då är man utvilad. Titta vad fint jag har haft det
Iskyla och porlande vatten
Röda små hus med frosttäckta fönster
Snötyngda träd och stugor
Hundar iklädda stickade tröjor. Fjantigt men nödvändigt.
RSS
